den 5 augusti 2009, min fina Mandy.

maja vet du vad som har hänt med mandy?
nej? snälla säg inte, jag vill inte veta...jag vill inte
dom har hittat mandy död i hagen.

jag fattar inte varför det här alltid händer mig. Alltid mina hästar. Mandy min fina prinsessa, vi hade fyra fina år tillsammans, Jag kommer verkligen sakna dig, min älskade kossa. varför hände det här dig? varför dog du?
min fina vän, som jag sökte tröst hos när både pacman och robbin försvann.  jag älskade att sitta på din krubba och borsta ditt huvud, klia dig i pannan. Bara sitta och vara med dig. Det var dom stunderna som gav mig livslust, gav mig lugn i all stress, gav mig tröst i alla sorger. jag fattade det inte först, jag trodde det var ett skämt. Sånt händer bara inte. det fick inte vara sant men det var det. Och återigen fick jag inte chansen att säga hejdå. Jag visste att dagen skulle komma att jag skulle behöva säga hejdå till dig, men inte nu. Det är för tidigt, du var för ung.
jag fattar inte.
och ännu en gång kommer jag få gå ner till stallet och se ännu en tom spilta. Det är det värsta jag vet, tomheten. inte bara i stallet men också i hjärtat.
jag älskar dig mandy, stort tack från hela mitt hjärta för alla underbara år, du har gett mig så mycket glädje och lycka.
vila i frid.


             


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0